"Husmorsgymnastik" - en nära-döden-upplevelse

Bläddrade förstrött i ett nummer av Mitt i Sollentuna från 26 juni när mina ögon föll på artikeln Hitta formen på semestern. En träningsexpert berättade om hur man kunde hålla i gång under semestern med ett pass som enkelt kunde ”klämmas in mellan strandbesök och grillkvällar”. Med en gäspning la jag tidningen åt sidan och tänkte inte mer på saken förrän sönerna började prata om att gå på gym. Tycker de är i yngsta laget för gymträning, 12 och 14 år, och jag vet inte ens om de skulle bli insläppta. Vet inte vad det är för ålder på de lokala gymmen här i Sollentuna. Istället kom jag att tänka på artikeln i Mitt i Sollentuna och gick för att gräva fram den ur tidningsinsamlingen.

-Här har ni något att pröva på under lovet, sa jag till sönerna och drämde tidningen på vardagsrumsbordet.

När jag kom hem från arbetet nästa dag berättade sönerna att de faktiskt kört igenom passet, men att de inte förstått alla övningar.

-Jag hänger på er i morgon, svarade jag dem, så ska jag visa er hur det ska gå till.

Lite husmorsgymnastik skulle väl inte vara något för en gammal gym-räv som mig, va´?

Sagt och gjort! Dagen efter samlade jag ihop killarna, ögnade igenom övningarna och satte igång med lite knäböj. Det var ju inte så farligt.

-Vi kör 20 repetitioner i 3 set, instruerade jag, som lite uppvärmning.

Killarna var med på noterna och sedan var det dags för armhävningar.

-Vi kör väl 20 repetitioner och 3 set här med? undrade jag med en blick åt sönerna för att kolla av läget.

Det skulle vi och medan jag själv valde att göra mina från knäna valde sönerna att göra sina från tårna. Ja ja, deras kroppar är väl lättare att få upp från marken än min, ursäktade jag mig.

Efter utfall, planka med benlyft, dips från bänk och mountain climbers mot bänk, samtliga utförda i 20 repetitioner i set om 3, var det så dags för upphopp på bänk. Vi det här laget var jag ganska svettig, medan killarna inte alls visade tecken på trötthet. Rotationer i bål gick väl ganska bra, men när det var dags för burpees var kvarvarande krafter noll. Även yngste sonen började sacka efter, medan äldste sonen fortfarande gick på med oförtruten energi. Sista övningen var ryggresningar och vid det laget var jag mer död än levande. Efter träningspasset blev jag liggande kvar på golvet, platt på magen rätt länge innan jag kunde resa mig för att ragla iväg till duschen.

Resten av dagen hade jag ett visst problem med styrseln i kroppen, kan jag erkänna. Kunde knappt hålla i kniven och gaffeln när det var dags för middag. Detta var förstås inget emot hur kroppen kändes dagen efter. Tog mig med största besvär upp ur sängen. Att rasta hundarna runt kvarteret var en ansträngningen och att sjunka ner på en stol eller i en fåtölj ett rent helvete. Tack och lov klagade även sönerna på träningsvärk, men var till synes inte hälften så ledbrutna som jag.

-Vi tränar väl i morgon också, försökte yngste sonen.

-Vi får se, sa jag medan jag masserade låren. Just nu kan jag inte ens ta mig från soffan och ut i köket.

-Vi ska köra hela sommarlovet, fortsatte sonen ivrigt.

-Det är viktigt för kroppen att få chans att återhämta sig också, ropade jag efter honom när han skuttande försvann upp till övervåningen.

Dagen efter kom han naturligtvis ihåg sitt löfte om träning hela sommarlovet. Det var bara att dra på sig tights’en och köra igång igen. Kroppen kändes endast en anings bättre än dagen innan, men vad helst som kan få även äldste sonen att bryta upp från sitt dataspelande är väl bra tänkte jag och bet ihop. Förhoppningsvis mattas träningsvärken av vartefter för med värkande lår, armar och mage var utfall, armhävningar och rotation i bål en nära-döden-upplevelse. Och burpees, det var inte ens att tänka på.